Det här skriver jag medan min stackars oväggfasta uppkoppling (vadå "ingår i hyran"!?) överför den elefantstora bilden. Notera att min bemärkelse över bildstorleken inte på något sätt speglar min åsikt angående motivet.
Städning är välgörande, likaså böcker, likaså idogt arbete och att svettas hela vägen ut till motorvägen och tillbaka igen. Andnöden som ringer som ett eko mellan husväggarna när man närmar sig målet igen. Efteråt ringde jag till Anna-Lisa, men när rösten i andra änden inte svarade med ett dovt Källner, när den var förbytt mot ett barnsligt litet hej, insåg jag att åren gått för fort. Eller i alldeles lagom takt, jag kan inte riktigt bestämma mig. Det som var hugget i sten är borta nu.
söndag 25 april 2010
Söndag
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
må man få tårer i øjnene når man læser det, ja jeg spør bare
SvaraRadera