Sommaren som lider (!?) mot sitt slut

Förr i tiden hade det gjort mig djupt upprörd. Jag har en fallenhet för höstdeppighet. Men inte nu, i år längtar jag. Efter varma koppar te, höstfärger, skepparrocken och efter att se min egen ande sippra ut och hänga kvar i luften. I övrigt funderar jag på valrörelsen och på hur besviken jag är på nivån. I morse läste jag något av en professor som bemödat sig med att besvara Sverigedemokraternas "rapport" om invandringens relation till brottsstatistiken i Sverige. Missförstå mig rätt; att bemöta enfald med kritik är bra, men ibland får jag känslan av att de kloka, de som egentligen borde vara i det främsta ledet bland tyckare med undantag för sporadisk kritik mot utspel av det här slaget annars bara bidrar med sin (menande?) tystnad. Var är de seriösa, objektiva utredningarna? Politikerna slänger fram påståenden på löpande band, men på vilken grund? Mona har aldrig läst nationalekonomi. Beatrice Ask har aldrig läst juridik, eller något annat för den delen. Var är Sveriges akademiker? När Sverigedemokraternas motsvarighet i Danmark, Dansk Folkeparti, röstades in i Folketinget höll de andra partierna käften, i ett retoriskt försök att tiga ihjäl problemet. Det funkade inte.

Avslutningsvis följer en sommarbild från vad som mycket väl kan ha varit det bästa badet någonsin.