Samsara

I morse läste jag en artikel i den välrenommerade amerikanska tidsskriften New York Times vari det kallt konstaterades att Sverige, det avlägsna lilla landet i exotiska Europas nordvästliga hörn, har sällat sig till den växande skaran demokratiska västländer med högerextrema element bland de folkvalda parlamentarikerna. Av 5,8 miljoner röstande svenskar lade ungefär 330000 sin röst på Sverigedemokraterna och deras slogan vi tar ansvar.
Valresultatet är naturligtvis långt ifrån uppseendeväckande; att SD hade en plats i riksdagen var nästan givet, och 5,7 procent av rösterna är ingen garanti för att deras politiska agenda kommer få något reellt genomslag i den svenska vardagen. En Kristianstadsbo som vädrade sin bestörtan över valresultatet på Facebook poängterade att Sverigedemokraterna, precis som i den mediala anstormningen inför valet, förmodligen bara får vatten på sin kvarn av att allmänhetens ramaskrin blir så enorma. Han ville framhålla att 5,7 procent förblir vad det är, en ganska blygsam siffra, och att 94,3 procent av rösterna därvidlag gått till andra, snällare partier. En viktig poäng att göra, tveklöst, sålänge man inte glömmer att alla större politiska devalveringar i den moderna historien har börjat precis såhär, småskaligt. Nu gäller det att möta Sveridemokraternas förhållningssätt och argument med sunda, humanitära värderingar och att hålla huvudet högt.