En skönsång för

En skönsång för julen
För oöppnade nötter
Presenter
Skador på anklar; smalben; tårna är alldeles blå

Det här representerar mina tankar, och jag måste anstränga mig för att skriva på svenska. Mitt inre talar växelvis danska eller svenska. Inget prekärt med det egentligen, det är ganska skönt. Interna språklektioner. Problemen framträder emellertid i pauserna mellan meningarna när jag språkar med någon som inte kan höra vad jag tänker. Och om någon hade kunnat höra, hade min danska/engelska (Dengelska) kanske fortfarande varit mer än måttligt otillräcklig för att göra rättvisa- och sida på allt det abstrakta. Inte så att jag skulle vara otillbörligt egendomlig på något sätt; dylika förekomster är helt enkelt bara svårbeskrivna av naturen.

Jag har skrivit om det här förut, jag vet, men för någon tid sedan arbetade ett gäng språkforskare med att ta fram ett språk vars idé byggde på att kommunikationen inte skulle ske med konventionella ord, utan med läten, för att möjliggöra matematiskt exakta beskrivningar av saker, så även abstraktheter.

Nu är det te.