Mellan tegeltakens brända tyngd
och
lackhimlens djupa blå
svävar vita fåglar
deras mörka ögon
speglar Alhambras porlande vatten
min kärlek hopas som bokstäver
till alabasterbroschers kyliga trygghet
jag dricker vin
från bruna händers kyrkorum
och
reser min blomstrande grav
under palmer med änglavingar
#2
Med dagen dog apelsinens färg
gick
över den mörka tigerrandiga jorden
var skuggor formade sig
som hastiga djur
kröp mellan fåglarnas sista strofer
efterlämnade droppar av månbelyst och sötaktig saft
som kallade fram tysta sniglar
erinringar om färgpräktig djungelsmak
svävar som glorior
omkring trötta åsnors jasminkransade huvuden
på
den andra sidan bergen
#3
Ett fågelskrik
så vitt
som månens vilda neon
går genom aftonens frostblå klyfta
och krossas mot
en fallande stjärna
Dikter av Niels H. Hansen
Fritt översatta från danska av mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar