En studie i vad man egentligen borde göra.

Det påstås att sysselsättning dövar sinnet

Att förvärvsarbete är fördummande

Det finns till och med en hel del eldsjälar som bemödar sig med att sätta upp varnande klistermärken på lyktstolpar som varnar för de potentiella bieffekterna av, som de skriver, lönearbete. (Finns det olönearbete? min anm.)

As we speak avnjuter jag faktiskt just det där som de varnar för

Efterdyningarna av en till åttio procent avklarad arbetsvecka

Och med chefen som mitt vittne (hon hade säkert gärna ställt upp); jag har sällan känt mig mer levande

Mer preciserat, jag har sällan njutit mer av mina egna tankar

Effekten var som mest påtaglig när jag satt på tågstationen igår eftermiddags

Mitt inre kom i rullning

Mental nedförsbacke

Och känslan av att göra något förbjudet

Av att försumma något av vikt till fördel för sig själv

För trivialiteterna som studsar runt där inne

Har du någonsin fantiserat om något riktigt upphetsande i ett förfärligt opassande sällskap?

Släktmiddag?

I skolbänken?

På personalmötet?

Allting jag tänkte kändes precis så

Trots att ämnena som tankarna berörde var tämligen oförargliga

Hur får apelsinskalen sina mönster?

Vad borde jag äta ikäll?

Varför ser den komiskt sura tantens hund så himla glad ut för? (svans, svans, svans)

Jag häpnade över tankarnas överväldigande kvantitet

Och över hur mycket känslor jag plötsligt hade

Och nu föraktar jag mig själv lite för hur mycket jag tar dem för givet

Tankens makt och att bemästra den fritt, att råda över den som jag själv behagar

Det är inte alla förundrat

Nu råder jag bot, och välkomnar så min livskraft, min lust och mina tankar på samma sätt som man med öppna armar välkomnar en efterlängtad vän

Som något saknat

Och känslan är fantastisk

Jag tackar världen för förvärvsarbete

Och för all del, för att jag har möjlighet att arbeta

Och för allt det där andra

För allt som livet har gett mig

Och för att jag har hittat ett elixir

Jobbet är vila för själen