Så mycket.

Idag känner jag mig lite depraverad. Och berikad, för alla mynt har två sidor. Det är det förflutna som spökar. Så mycket spännande berättelser. Och jag har varit inomhus i två dagar nu. Studerat substanslösa formler. Lärt mig om ämnens kemiska sammansättning. Vetenskap, men bara på ett så ytligt plan att det inte ger några svar. Bara mer frågor. Varifrån härstammar ondska? Varifrån får människor sin ork att fortsätta läsa, skratta, känna och älska under de yttersta och märkligaste av omständigheter? Beats me.

Min näsa, den fick jag av en man som inte villa lyfta vapen för Benito Mussolini. Han fängslades, och i fängelset läste han Bibeln. Jättenoga. Jag har aldrig träffat honom personligen, men fått berättat för mig att han senare i livet, efter kriget, långt borta, brukade roa sig med att med glädje och värme välkomna kristna förkunnare som knackade på. Med lite fika framför sig satt sällskapet sedan och diskuterade trons och skriftens alla paradoxer. Själv förblev han ateist, eller agnostiker, livet igenom.

Min känsla av att ha berövats återanknyter till berättelsen om mannen med min näsa. Han kunde så mycket. Och hade förmodligen en väldigt spännande brytning (italienare som flyttar till Danmark) som jag aldrig fått höra. Jag vill veta. Jag vill veta allt. Ge mig!