Det snurrar en tanke därunder min skrud, om livet och döden och solen i zenit.
Den formas och ändras och bryts
se'n itu, som mossa av klövar i skogen.
Jag önskar jag kunde beskriva den för dig, den virvlande färgade stormen, men ord är som flykt och lusten är knyckt, och allt jag har kvar är den fåfänga formen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar