Struktur eftersöks. Det är slutsatsen jag drar. Och struktur i allmänhet är faktiskt inte särskilt svårfunnen. För mig är vägen till den självklar. Kunskap, och därigenom självsäkerhet. Jag har så himla mycket åsikter, men ingenting att fästa dem i. Att tycka och att tro är väldigt viktigt, särskilt om man gör det högt, men jag har svårt för det där, för om jag ska tycka, i alla fall om tyckandet ska ske bland folk, vill jag gärna förankra mina åsikter i solida fakta. Det är där skon klämmer. Jag har inte särskilt mycket kunskap, helt enkelt. Och det skäms jag inte över, för det är nog inget särskilt ovanligt problem.
Vanligt förekommande brister i karaktär, sådana som inte på något uppenbart vis utmärker den enskilda individen, har man enligt mig ingenting för att skämmas över. Jag skäms således bara över negativa attribut som skiljer mig från mängden. De andra, de där som alla går och dras med, kan man istället arbeta med att förändra till det bättre. I smyg. Och nu vill jag ha kunskap. Och kanske även en ny font.
Vad tycker du?
Vad tycker du?
Ditt inlägg skulle lika gärna kunnat heta - att kunna men inte vilja - du skulle bara veta hur mycket du kan. Jag citerar Peter Bastian fritt, för det är så förbaskat bra det han säger. Han pratar om tre sorters samtal. Den första är territorial, där gäller det att få rätt. Den andra samtalsformen är hänsynsfull, man är varandras angelägenhet, men egot är fortfarande närvarande.Den tredje sorts samtal är egolös. I de två förra är det personligheter pratar med varandra. I det tredje är det bara samtalet som driver sig själv, utan hänsyn till andra eftersom där inte är någon att ta hänsyn till. Personerna är borta. Bastian siger:"jeg kender personer der er meget nærværende, men samtidigt så hensynsløst optaget af emnet at de ikke ænser andre, ja og i det øjeblik man kan få bugt med sin sårbarhed sammen med sådan en bandit - så kører samtalen altså". Det prestigelösa samtalet är något jag skulle vilja öva mig på. Det är ju inte andras kunskaper vi är ute efter i samtalet(för det mesta iallafall) utan deras känslor, upplevelser, erfarenheter och synpunkter, och här är vi både lika och väldigt olika. Bra samtal är vårt bästa sätt att bli mindre ensamma, att upptäcka det gemensamma och det unika.
SvaraRadera