Drömmar
En vanligt återkommande fantasi
Dagdröm
(Carl Henrik är inte alltid närvarande)
För mig
Har varit
...
Att jag börjar om. I livet. Fast inte riktigt. Min fysiska gestalt blir liten igen, runt tio år gammal, men min mentala ålder förblir vad den är idag. Eller igår. Eller när det nu var jag drömde senast.
Ibland bibehåller jag även min fysiska styrka, trots att jag blir liten. Stålmannen i lågstadiet.
Jag tänker att jag har all tid i världen. Att jag ska träna. Ta hand om min kropp. Läsa böcker. Studera flitigt. Göra allt det där som man inte har tid med att göra när man växer upp, enär man är alldeles för upptagen med att... växa upp.
Så mycket extra tid.
Drömmen har emellertid, på senare dagar, fått sig en smärre törn
En bra törn
En älskvärd och fantastisk törn
Eller många
För när jag suttit där en stund
Drömt om hur jag skulle förvåna lärarna genom att vara rapp i käften
Och spöa upp de häftiga barnen litegrann. De som rökte och byggde sitt rykte på att skrämmas. De små despoterna.
...ja, då tänker jag alltid att jaha. Men sedan då?
Vågar jag verkligen lita på att ödet för ihop mig med samma törnar en gång till?
Tilda?
Gunnar?
Andreas?
Slumpen, tänker jag. Så fantastisk och förfärlig och fullständigt pålitligt opålitlig.
Och så försvinner hjältebilden, och ersätts med planer för hur jag skall hantera vetskapen om att Ni finns därute. Någonstans.
Vetskapen om att jag inte är en del av Er värld
Hur lär man känna någon som man redan känner, fastän de inte vet om det?
Hur introducerar man sig?
Den första trevande kontakten?
Det är för svårt. Ingen vetenskap kommer någonsin kunna kartlägga det
Djup vänskap
Ömsesidig förståelse
För det är
In a word
Jävligt besvärligt att lära sig älska någon
Och samtidigt
Det viktigaste man någonsin kommer göra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar