Sommardag.

Tomt dokument säger Word.

Livet är stiligare i Pages, men då går det inte att klistra in Bloggers googleägda textredigerare. Klistra in. Klistra in livet. Livet som finns därute. Klistra in vårtrötta rötter och blommande blad och nyvakna humlor.

Om du var vaken skulle jag ge dig

Allt det där jag aldrig ger dig

Som jag har skruvat på mig när den Håkan skrålade ut orden i bilens högtalare

På väg till Värmland

Eller Stockholm

Bara för att senare, när vi långt om länge kommit fram, upptäcka att den passade perfekt, iklädd sommarvärmens fuktiga skrud. Att den var fulländad.

Idag sitter jag här med en liknande känsla av… eller nej, en förnimmelse av maktlöshet, inför sommarens otroliga vitalitet och livsgivande kraft. Och inte bara med beaktande av det som biologivetenskapen har kartlagt, hur solen påverkar växterna som påverkar vattnet som påverkar djuren, utan allt det där andra, det som ingen ännu riktigt förstått. Som varför blir människan så löjligt andäktig om våren? Och varför blir jag så fånigt lycklig? Och samtidigt olycklig? Varför är sommarens första dagar som en förälskelse; fantastisk och förgörande, allomspännande. Andas.

Andas lite till.

Hitta lugnet.

Men vet du? På sommaren sprudlar till och med lugnet av liv.

På sommaren är världen aldrig stilla.

Gilla läget.